Sonens Förlossning :)
jättevärk kl 1 på natten, tänkte att nu är det väl på gång om ett par
timmar så jag gick upp och satte mig framför tvn. När klockan är 1.30
tror jag att jag ska dö av smärta, går in och väcker killen som säger
att återkom när du verkligen har ont, kan säga att det dröjde inte
länge förrän han var på benen. Jävlas aldrig med en smärtpåverkad
gravid flodhäst... Ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma
in då min första förlossning tog 4:a timmar från första värk.
som hade lovat att ta henne. Ingen svarar hos farmor eller mormor, men
eftersom jag är en organisatör av stora mått hade jag ju en lista med
20 personer som var villiga att hjälpa till. 19 av dessa personer kan
inte eftersom dom inte svarar, den person som svarar är Anna en av
mina absolut bästa vänner, men hon ber mig att hitta någon annan då
hennes Man legat inne på sjukhus och har hjärnhinneinflammation. Jag
började misströsta och tänkte att jag var värdelös som inte hade
förutsatt att 19 personer inte skulle ha svara i telefonen mitt i
natten, var va alla jäkla människor. När klockan är kvart över 2
ringer Anna tillbaks och säger vi tar henne så ni får åka in och föda
barn, underbara människor, ungefär vid kvart i 3 står vi utanför
hennes port eller rättare sagt jag ligger halv krälandes i bilen och
försöker undkomma värkarna men dom jävlarna förföljde mig.
När vi väl kommer till Sös är parkeringen där uppe full så min sambo
säger att vi tar parkeringen ner mot gamla saccska, okej tänker jag
han släpper väl mig här uppe så länge. Jo tjena det kan man ju tro men
så fel ja hade, han kör ner mig och sen tittar han på mig och säger
kom nu så vi kommer fram någon gång. Hade jag inte haft så jäkla ont
hade jag överfallit honom på plats, men jag var tvungen att
koncentrera mig på att gå upp för backen på Sös...
Väl inne på förlossningen så tackade jag högre makter så fort jag
hamnade i sängen, det var en gudagåva. Det första den galna
barnmorskan säger efter att hon undersökt mig är att jag ska upp och
gå för att påskynda fölossningsarbetet. Mitt svar var att om dom
skulle ha ur mig ur sängen fick dom slita mig därifrån. Dom mätte
värkarna och när jag kom in låg dom på 66 och efter en kvart låg dom
på 144, då tänkte jag att nu dör jag på riktigt...
Jag svettades och visst inte vart jag skulle ta vägen. Min sambo såg
hela tiden till att jag fick dricka ordentligt, varje gång jag såg det
där glaset så var det fullt, det blev liksom aldrig mindre. På nått
underligt sätt blev det just det jag fokuserade på hela tiden när jag
drack. Tänkte väl att jag hade fått en hjärnblödning eller nått.
Så till slut blir jag vannsinnig och frågar vad det är för jävla fel
på glaset som aldrig blir tomt. Stirrar på min sambo och säger kan du
aldrig göra nått rätt för fan.. Ligger alltså där och bara är helt
galen skriker och ser ut som en röd tomat (exets bild av mig) . Då
säger min stackars sambo att han ville bara se till att glaset var fullt
hela tiden. FÖRLÅT. BM tittar på och jag tänkte bara snälla låt mig
dö...
Där ligger en halvnaken flodhäst och skriker för att hon får
vattenglaset påfyllt hela tiden och bredvid står en giraff och ser
ledsen ut med vattenkannan i handen..
Efter det anser barnmorskan att jag borde pröva lustgas som
smärtlindring, åh gud vilken grej, jag älskade den från första stund.
Jag sög i mig den där satans luften så snabbt att jag trodde ett tag
att jag var på väg till himlen. Jag hör på avstånd någon ropa Malin, Malin,
jag tittar upp och ser min sambo titta på mig med oroliga ögon ,
han säger till BM att hon har vaknat till nu och jag min drogade
flodhäst kläcker ur mig är vi klara nu? Ja hade varit borta i max 2
minuter men ingen hade tydligen märkt det först! Så skönt var det när
jag blev lugn. Så dom tog bort lustgasen då jag inte kunde hantera den
rätt.
Nu gjorde det bara mer och mer ont och jag skrek nått så jävligt att
BM säger helt plötsligt, nu får du nog tänka på att du skrämmer dom
andra tjejerna som ska föda barn. Jag tittade på henne som hon var
helt jävla galen, det är väl fan inte mitt fel att dom ligger där och
mår dåligt det fick dom ju skylla på sin karl precis som jag skyllde
på min...
När jag väl sen börjar krysta gick det av bara farten, helt plötsligt
är min lilla underbara kille ute 06:03 med navelsträngen 2 varv runt
halsen och min sambo fick springa ut med honom tillsammans med
personalen. Jag var så slut att jag hann inte ens reflektera över vad
som var fel. Efter ett par minuter kommer dom in med min "lilla" kille
som vägde 4645 gram och var 54 cm lång! Till saken hör att jag var på
tillväxt ultrljud varannan vecka eftersom jag var så stor, 7 dgr innan
förlossningen så vägde han enligt beräkningen 3700 gram men som sagt
det måste ju varit den där Big Macen sin jag åt dan innan
förlossningen!
skriven
Hahaha, vilken underbar berättelse. Känner igen en hel del från det. Stackars karlar!!! Underbart!!!!!